Souvenirer

För ett par veckor sedan var jag på auktion i Slöjdarnas hus utanför Vännäs. Denna gång var det ett dödsbo efter en frisör och lanthandlare! Hattar, skor, klänningar och väskor slogs om utrymmet med smycken av alla slag, samt en massa annat så klart! Jag hade med mig min 7 månaders dotter så jag blev inte där så länge men hann ropa in några lådor rat. Bland dem fanns ett par puderdosor och två souvenirsmycken i form av miniatyrfotoalbum. Några har jag lagt ut för auktion på tradera.

http://www.tradera.com/auktioner/Sinwe. 

Nedan finns bilder på en som jag ej lagt ut för auktion ännu.

Miniatyrbok med bilder från Wien

Svartvita bilder från bl.a. spanska ridskolan.

Souvenirer i form av smycken finns det en uppsjö av och man kan avhandla ämnet i åratal. En del samlar så klart på souvenirsmycken men jag är inte en av dom (!). Någon stans måste man väl sätta ned foten och säga stopp (sa hon lite osäkert).

Rotslöjd

Rotslöjd är ett hantverk som jag verkligen respekterar. Kanske för att jag själv har försökt mig på det och märkt hur otroligt svårt det är. Rottrådarna av björk skall först grävas upp och rensas. Rötterna skall vara jämntjocka annars får man klyva dem på längden. De måste vara fuktiga när man arbetar med dem annars spricker de och går av. Tekniken liknar luffarslöjd. Man arbetar innifrån och ut med att tvinna tunna rottrådar runt en tjockare stomme av rot. Trixigt blir det när man skall skarva. Samerna har använt denna hantverksteknik under lång tid. Traditionellt har de skapat salt- och vattenflaskor av rot. Det är otroligt skickligt att få kärl helt vattentäta med denna teknik. 

Hänge av björkrot ca 7 cm i diameter

Örhängen av björkrot med omöjligt tunna rottrådar. Ca 1,5 cm i diameter.

Fusk eller inte?

Har du som jag stått med ett halsband i handen och frågat dig själv- bärnsten eller inte bärnsten? Problemet med denna sten är att det inte riktigt är en sten utan stelnad kåda från urminnes tider. Detta gör det ganska svår att bedöma dess äkthet. Stenen är lätt och känns ganska plastig att ta på. Att dess färgspektra är brett, från djupt rödbrun till ljust gul, gör det inte enklare. Det finns kopior av plast som är riktigt svåra att avslöja. Ett säkert sätt att avgöra äktheten, är att hetta upp en nål och trycka in i stenen (självklart på ett ställe där det inte syns så väl). Om det luktar kåda är det bärnsten! 
Voila!

Glittrande halsband

Kristallen den fina! Halsband med vackra facetterade pärlor i kristall är en god ersättning om du som jag inte har råd med diamanter. De vanligaste halsbanden av kristall har klara stenar, men en stor variation av färger finns. Jag blev speciellt glad när jag hittade det långa mintgröna halsbandet med klara och opaka pärlor. Det femradiga (!) halsbandet med klara pärlor hittade jag på Lions tvådagarsloppis i Boden, som för övrigt är en av de bättre jag varit på! 

Halsband i mintgrönt, gult och brunt

Femradigt halsband med klara pärlor

Kristallhalsband har pärlor i alla möjliga former, färger och storlekar vilket gör det till ett trevligt samlarområde. På mer etablerade antikaffärer brukar det ibland finnas kristallhalsband, och då till ett relativt saftigt pris. Det känns ju alltid bra att veta att det inte är helt värdelöst glitter man ruvar på.

Halsband med klara och pärlemorskimrande pärlor

 

Långt halsband med ovanlig "hjulformad" pärla

Smycken för håret

Ett samlarområde som smugit sig på mig är hårsmycken av olika slag. När jag är på loppis hittar jag ofta små söta hårspännen från 50- och 60-talet men ett och annat äldre hårsmycke har även följt med hem. Tyvärr har jag glatt hår med tunna hårstrån så det är svårt att få äldre sorters hårspännen att sitta bra men om man säkrar upp med vanliga hårnålar under så brukar det gå bättre. De flesta spännena är av någon sorts sköldpaddsimitation. 

Hårspännen och hårkammar av sköldpaddsimitation

Detalj av hårkam. Det må vara plast men mönstret är skuret för hand.

Användandet av sköldpaddsskal började tidigt i historien och i kina och Japan har man länge använt sig av sköldpadd i utsmyckningar. Under 1850-talet började välborna damer bära vackra hårkammar av sköldpadd i sina utstuderade håruppsättningar.På 20-och 30-talet kom imitationer av plast. På 50-talet användes sköldpaddsimitation på nytt bl.a. i glasögon. Sköldpaddsmönstret har egentligen aldrig riktigt gått ur modet.

Sköldpaddsimitation med strassdetaljer.

En favorit. Även här handskurna detaljer.

Hårsmycken i pärlemorimitation med strassdetaljer.

Svart, vitt och rött

Hårnålar med strass från ca 50-tal.

Svarta smycken

En sorts smycken som jag har en speciell kärlek till är sorgsmycken. Inte bara på grund av vad de representerar utan mest av allt för att de är vackra. Självklart är det också intressant med smycken som har något att berätta.

Halsband av kolpärlor i olika längd och variant

Modet med sorgsmycken kopplas samman med prins Alberts död i England år 1861. Det bestämdes att svarta smycken skulle bäras med hovets sorgdräkt och drottning Victoria, prins Alberts änka, sågs ofta bära stenkolssmycken. Därefter blev dessa smycken mycket populära. 

Enligt svenska etikettsregler, vid sekelskiftet 1900, var de enda smycken som accepterades till sorgdräkt sorgsmycken och vigselringar. Under 1920- och 30-talet tycks sorgsmycken komma i ropet igen. Då förekommer en massproduktion av små broscher i försilvrad metall med facetterade agater. 

Pärlorna är matta, blanka och pärlemorskimrande

Det material som till största delen användes vid sorgsmyckestillverkningen var svart kol som stenkol, beckkol, svart brunkol, svart bärnsten, jet, fransk jet eller gagat. Som imitation har ofta använts svart glas och backelit.

Då var det slut på den historielektionen. Det är faktiskt ganska svårt att hitta information om sorgsmycken eller begravningssmycken som det också kallas. Det är synd tycker jag då det är vackra och välarbetade smycken med intressant historik. Jag bär dem både till vardags och till fest. 

Här är några fler varianter från min samling.

Broscher av svart glas och backelit

Armband av svart glas

Broscher

Vintagebroscher är min stora kärlek. Helst skall det vara strassbroscher från 40- och 50-talet och det behöver inte vara av äkta vara. Glaspärlor, strass, emalj och i vissa fall plast är välkommet om det är vackert och i mitt tycke. 

Äldre bijouterier är ofta prisvärda och ibland förvånansvärt välarbetade. På loppis kan man hitta vackra smycken för en spottstyver. En vacker brosch kan lyfta vilket plagg som helst. Jag brukar fläska på och fästa flera olika broscher på rockslaget. 

Blingbling is the thing!

Här är ett litet urval av min broschsamling.