Om att känna sig rik

Ibland men, bara ibland, får jag för mig att det är en bra idé att besöka antikaffärer. Jag tänker att man kanske kommer att hitta något bra som är i min prisklass. Kanske kommer jag att hitta Arthur Percys tekoppar i mönstret blå vinranka, som jag samlar på. Kanske kan jag fynda något fint hänge i silver. Men ganska snabbt efter att ha anlänt sänks entusiasmen och ändras till förvåning och irritation. Allt är ju skitdyrt! 

Det borde jag ju ha förstått. Verkligen borde jag ha förstått. Men jag är skadad för livet. Jag är snål! Jag köper inte Percys tekoppar för 800 pix vardera, jag gör det inte fast jag älskad dom och samlar på dom. Jag vill fynda dom för en spottstyver så som jag har gjort med kaffekopparna. 

Men en sak är bra med ett besök på antikaffär. Jag känner mig rik! Det är alltid en självförtroendeboost att veta att tallrikarna jag äter på varje dag uppenbarligen är värda 200 spänn vardera eller att jag köpte en skål för en tia som antikhandlaren vill ha 450:- för. Det är skönare att lämna affären tomhänt om man är självgod snarare är irriterad.

Vårt matporslin. Pigg, Gefle

Ett av mina samlingsområden. Blå vinranka, Arthur Percy, Gefle

Ops! Det blev inget om smycken idag.